Barnkonventionen

Barn har egna mänskliga rättigheter. 1989 antog FN Konventionen om barnets rättigheter, Barnkonventionen. Idag har alla världens länder utom två ratificerat, dvs lovat att följa, konventionen vilket gör den till en av FN-systemets mest spridna konventioner.

Sverige ratificerade konventionen redan 1990 och idag är bland annat skollagen, föräldrabalken och socialtjänstlagen anpassade efter rättigheterna i Barnkonventionen. Sedan 2011 är också Barnkonventionen inskriven i läroplanen.

Barnkonventionen innehåller 54 artiklar som alla är lika viktiga. Artiklarna ska alltid läsas tillsammans. Man säger att konventionen är hel och odelbar och att rättigheterna samverkar med varandra.

Fyra av artiklarna utgör konventionens grundprinciper. Det betyder att de, förutom att vara rättigheter, också är ett sätt att läsa och tolka hela Barnkonventionen.

Grundprinciperna är artiklarna

  • 2. Icke-diskriminering
  • 3. Liv och utveckling
  • 6. Barnets bästa
  • 12. Rätten att komma till tals

Grundprinciperna är mycket talande för hur konventionen ser på barn som rättighetsbärare, med eget värde och egna åsikter. De visar också på vuxnas ansvar att möjliggöra för barn att få sina rättigheter uppfyllda.

Som lärare finns det flera sätt att jobba med konventionen i det dagliga arbetet. Det handlar både om att lära ut om rättigheterna till barnen och om att agera utifrån barnkonventionen i det dagliga arbetet. Det gäller till exempel elevinflytande och bemötande.

Det är viktigt att komma ihåg att det inte är en god gärning lyssna till barn och sätta deras bästa främst. Det är vår skyldighet som vuxna.

Läs gärna mer om Barnkonventionen på respektive organisations webbplats.